KULTURHÅLEKVARTALET.

Inledningen eller rättare sagt tjuvstarten på det, som i dessa sammanhang, de s.k. Kulturella sammanhangen, benämnes kulturhålemillennium.

 

En av anledningarna till tjuvstarten är det faktum att de flesta tänker tjuvstarta det vanliga millenniet, det som ska ge upphov till dataproblem, redan när år 2000 börjar och inte när det slutar. Detta med dataprogrammens millennieanpassning är ju en bidragande orsak till att majoriteten rycks med i felaktigheterna. De socialt interaktiva människorna utgör själva en millenniebug. Här får festkänslan och otåligheten ett glatt partaj tillsammans med okunskapen och ointresset. Logiken struntar man i fär tillfället.

Detta kan väl gå an, tideräkningen är ju i sig mera en kulturell och social aktivitet än en matematisk, men glöm inte att just datorer arbetar enbart med logik, hela logiken och ingenting annat än logiken. Detta förtjänar att nämnas ännu en gång: datorn är en apparat som kan utföra vilken logisk operation eller följd av logiska operationer som helst. Det, du!

En annan anledning till tjuvstart är rent definitionsmässig.

Det handlar om konst med lek & idrott.

Att byråkratiskt organiserade kulturhuvudstäder påstår sig syssla med viktig konst det vet vi ju. Resultatet skulle säkert kunna diskuteras, men varför spilla mjölk i eget bås?

I små landsbygdshålor har man inga femhundra millioner att satsa på reklam för sin egen kultur eller om det nu var till att importera ambulerande eurokulturproffs i den högre skolan.

Tur är väl det, det är många som tycker att det räcker nu.

När öltält och bungyjump räknas in under kulturparaplyet kan det ju gå an på sätt och vis, det är väl marknadens motsvarighet till det, som på sin tid kallades folkets kultur, men ändå...

När jag gick i skolan hade vi ett ämne som hette Gymnastik med lek och idrott. Vi hade alltså lek på schemat.Det skulle kunna rubriceras som strukturerat nöje. I dag har ju den näst nyaste tekniken gett oss den perfekta tillämpningen av begreppet strukturerat nöje i form av dataspelet.
Det har skrivits mycket om homo ludens, den lekande människan. En sak är säker, världen behöver mera lek och mindre allvar. Ett påstående som lätt kan vantolkas, men det är viktigt att definiera vad som menas med lek. Tyvärr är det också nödvändigt att förklara allvaret.
Lek är renodlad interaktivitet. Ett viktigt faktum , som naturligtvis är ganska intressant i dessa tider av it-satsningar.

Idrott är mycket. Om idrotten skall fungera bra krävs även här bättre proportioner mellan lek och allvar. INTER är ju både ett fotbollslag och en förstavelse till nätet. Idrotten har sin egen, hårt reglerade struktur, det är just det som är poängen.

Tävlingsmomentet innebär vissa givna absurda situationer, men utan detta skulle idrottsutövning av den typ vi känner i dag vara tämligen tokig. Lagidrotter kan ju ge en hel del socialt även om inte målen räknas, men vem skulle plåga sin kropp i åratal och offra både utbildning och familj för att kanske springa 10000 m några sekunder snabbare om ingen tog tid och ingen sprang i kapp...?

Idrott kan sägas vara strukturerat nöje med eget regelverk där fördefinierade mål spelar roll.

betydelsen av begreppet kulturhåla:

När en trakt, rik på resurser av vad slag det vara må, i flera på varann följande sekler gradvis utarmas, genom gruvdrift, skogsavverkning, torvdikning, utfiskning, nedläggning, slitage, förflackning, avfolkning och liknande företeelser...

...eller i övrigt av byråkrater, kortsynta politiker, råa finansintressen eller andra räkne-nissar och -nissor ständigt utsätts för plundring, utsugning och övergrepp...

på ett sätt som leder till kulturell dekadens och andra omänskligheter,

blir det till slut bara hålan kvar.