Den
vackert bemålade skylten vid vägkanten signalerade
en av de större sevärdheterna i min barndoms Värmland.
Brobytornet. Byggt som luftbevakningstorn under den s.k.
beredskapen. Senare nyttiggjort som en folklig attraktion
av stora mått. Brobystugans servering var en trivsam
mötesplats för såväl ortbefolkning som utsocknes ända
in på sextiotalet. Här kunde man sitta inne i en sportstugemiljö
med träkänsla. omega replica sale Idag en vanlig hustyp med alla våra tiotusentals
fjällpanelbyggen ute i terrängerna. Under slutet av fyrtiotalet
och början på femtiotalet var det inte så vanligt, då byggde man
hellre så modernt man kunde. Och på sextiotalet revs ju det mesta
av det som kunde ha varit kvar...Hur som helst, här inne var det
trivsamt. Genom de små glasrutorna kunde man se grantopparna
i sluttning ner mot Fryken.
Alternativt kunde man sitta ute på altanen med armbågen över räcket
och beskåda samma panorama. Ville man se väldigt mycket mer
kunde man betala en tjugofemöring och ta trapporna upp i tornet,
där man kunde se så långt ögat nådde och lite till. replica watches sale En strategiskt
placerd myntkikare fullbordade upplevelsen för den som var beredd
att offra ännu ett mynt. Detta var alltså hela den långa Fryksdalen!
Nu kunde man ju inte alltid slänga tjugofemöringar omkring sig,
det handlade ju ändå om en tredjedels matinébiljett.
Och man fick en dricka för trettiofem om man drack den på stället.
Plus femton om man skulle ha den med sig. Där låg också nyckeln,
möjligheten till nya mynt.
Utomhusserveringen
Bland
de täta enbuskarna som kläde berghällarna fanns små
gångar och grottor, enbersåer med stolar och massiva runda
bord, omöjliga att rubba. Där kunde man sitta i en ombonad
avskildhet, som naturligtvis inte var större än enbuskarna var täta.
Miljön var som skräddarsydd för kärleksmöten,
och över de tunga runda bordsskivorna (kvarnstenar?)
har månget ljuvt ord rullat i den varma försommarkvällen.
Ibland kanske stämmningen inbjöd till en promenad på
berget eller varför inte neråt skogen mot sjön och badstranden.
Då kanske paret tog sin sockerdricka med sig, och påfallande ofta
lämnades tombuteljen kvar vid den plats där drycken konsumerats.
Om detta berodde på slarv, slösaktighet eller kärlekskrankhetsglömska
var inte så lätt att veta för den lycklige upphittaren, men femton
välkomna ören för varje flaska blev sommarens största inkomstkälla.
Fem
buteljer: en biobiljett. rolex replica uk En butelj: en Forsbergs Hasselnötstång
eller ett litet Toy och en kola. Pengar betydde inte allt när det fanns
något så stabilt som Fryksdalens Bryggeri.
Tage Åsén 1999
