STEN BERGMAN:
PÅ
HUNDSLÄDE GENOM BROBYS DALAR
Reseskildring
Kapitel 1:
Vari
jag informeras om det märkliga Broby.
Under
mina forskningsfärder på Nya Guinea kom jag ibland i kontakt
med andra forskningsresande, och vi kunde sålunda utbyta rikhaltig
information i allehanda frågor. Vid ett tillfälle blev jag
vittne till en animerad för att inte säga inflammerad diskussion
mellan två folklivsforskare. Ämnet för deras tvist rörde
sig tydligen kring begreppet fyrtorn.
Den ene,
en fransk antropolog, hävdade med bestämdhet att världens
kulturhistoriskt mest betydelsefulla fyrtorn var fyrtornet på
Pharos. Dess rang som ett av de sju underverken gav naturligtvis argumentet
en viss tyngd. Som fransman ansåg han sig dessutom veta en hel
del om torn, och ingenjör Eiffel användes mycket riktigt som
symbol för det franska argumentet .
Mot detta
hävdade den andre, en auktoritet från den ärorika tyska
staden Würtzburg , med en märklig lätthet sin ställning.
Ett enkelt påpekande att enligt hans bestämda uppfattning
var Brobytornet överlägset.
Detta
var första gången jag hörde talas om detta fyrtorn,
och som alltid i dessa lägen väcktes min nyfikenhet, denna
urkraft som drivit mig runt globen under ett otal forskningsfärder.
Brobytornet?
Mina debattglada
forskarkolleger avbröts av mina frågor, och en stund senare,
just vid den tidpunkt som infödingarna kallar skorpiontimmen, hade
jag börjat få en bild av något ytterst märkligt,
något som senare skulle visa sig vara ännu mera märkligt.
Alltnog växte min forskariver och reslust under berättelsen.
Vad dr. Wolfgang hade att berätta fick mig att omgående börja
planera min nästa resa.
Här
hade jag ägnat flera decenniers möda på att utforska
avlägsna delar av världen i form av djungler, öknar och
isvidder. Och så finns en så märklig skapelse i mitt
eget hemland! Detta att sitta så här i Nya Guineas tropiska
klimat och tänka på hemlandet rörde mig djupt, och planerna
växte till ett beslut om snar hemresa. Snart skulle ju också
huvudjägarna börja årets fjärde jaktsäsong,
den intensivaste, och jag hade helt enkelt fått nog av värmen.
Dessutom hade jag inte träffat min bokförläggare på
över åtta månader och kände att det var dags att
plantera nästa bestseller.
I den
snöiga nord har vi ett landskap, som genom sitt blotta namn torde
stämma till eftertanke. Här, mitt under den skandinaviska
bergsformationen med dess glaciärbildningar ligger det fagra Värmland.
Som ett ovanligt lyckat verklighetsexperiment iscensatt av den kung
Karl som gett länshuvudstaden dess namn förenas här av
tradition ett folk väl skickade i såväl det ena som
det andra.
Här
har utvecklats tre kulturer sida vid sida, var och en med sitt omistliga
bidrag till det som i dag kallas Värmlandskultur. Dr Wolfgang hade
under sitt forskningsarbete med de europeiska utkantskulturerna träffat
på en hel del intressant material om de skandinaviska särdragen.
Just här
i detta svenska landskap, menade han, fanns kvintessensen av lyckade
lösningar.
Under
europeisk medeltid fanns fortfarande enorma outnyttjade resurser i den
värmländska marken. Som kommunikationsleder hade de värmländska
vattenvägarna varit intensivt utnyttjade ända sedan forntid
och vikingatid. Som gränstrakt mot eller snarare till Norge var
Värmland ett rikt handelsområde med många marknader
sedan urminnes tider. Skogarnas rikedom i form av vilt och timmer bidrog
till utvecklingen av det som skulle bli en så lyckad kombination
av de tre kulturerna.
I de långsträckta
dalarna och ner mot landets största insjö ett bördigt
jordbruk med en bofast trofast bondebefolkning och en livlig handel
utmed vattenvägarna, i de rika malmbergen en expansiv brukskultur
med utveckling och uppfinningar som bidrag och längst upp i norr
en vildmarkens finnbygd där nybyggaranda och nya språkmelodier
tillkom. I det vallonrika bergslagen fanns redan ett drag av det galliska
och mot Norge och västkusten ett perspektiv mot det atlantiska.
Denna
rikhaltiga mångfald hade under den senare delen av det förra
seklet nått sin kulturella blomning genom en explosion av kreativitet
inom konst, musik och litteratur.
En process
som enligt dr.Wolfgang just nu var i färd med att upprepas. Han
hade genom sin specialitet musikforskningen fått fram synnerligen
intressanta indikationer på att en helt ny typ av musik var på
väg att utvecklas i Värmland.
Mitt i
regionen hade nämligen ett försvunnet fyrtorn, det tidigare
nämnda Brobytornet, återuppstått. Ett i sig intressant
men knappast revolutionerande faktum. Men nu hade det börjat hända
saker i detta torn som tydde på något mera, och detta just
inom musikens område.
Jag tvekade
innan jag preciserade min fråga till en stilla undran över
kombinationen fyrtorn - musik. Döm om min förvåning
när han berättade att det dessutom handlade om en ny typ av
utkikstorn, i det här fallet placerat på botten av en gigantisk
grop med rikliga fornlämningar.
Tre dagar
senare anträdde jag färden tillbaks till Sverige och Värmland
fast besluten att uppsöka det märkliga Broby.
