STEN BERGMAN:

 

PÅ HUNDSLÄDE GENOM BROBYS DALAR

Reseskildring


Kapitel 1:

Vari jag informeras om det märkliga Broby.

 

Under mina forskningsfärder på Nya Guinea kom jag ibland i kontakt med andra forskningsresande, och vi kunde sålunda utbyta rikhaltig information i allehanda frågor. Vid ett tillfälle blev jag vittne till en animerad för att inte säga inflammerad diskussion mellan två folklivsforskare. Ämnet för deras tvist rörde sig tydligen kring begreppet fyrtorn.

Den ene, en fransk antropolog, hävdade med bestämdhet att världens kulturhistoriskt mest betydelsefulla fyrtorn var fyrtornet på Pharos. Dess rang som ett av de sju underverken gav naturligtvis argumentet en viss tyngd. Som fransman ansåg han sig dessutom veta en hel del om torn, och ingenjör Eiffel användes mycket riktigt som symbol för det franska argumentet .

Mot detta hävdade den andre, en auktoritet från den ärorika tyska staden Würtzburg , med en märklig lätthet sin ställning. Ett enkelt påpekande att enligt hans bestämda uppfattning var Brobytornet överlägset.

Detta var första gången jag hörde talas om detta fyrtorn, och som alltid i dessa lägen väcktes min nyfikenhet, denna urkraft som drivit mig runt globen under ett otal forskningsfärder. Brobytornet?

Mina debattglada forskarkolleger avbröts av mina frågor, och en stund senare, just vid den tidpunkt som infödingarna kallar skorpiontimmen, hade jag börjat få en bild av något ytterst märkligt, något som senare skulle visa sig vara ännu mera märkligt. Alltnog växte min forskariver och reslust under berättelsen. Vad dr. Wolfgang hade att berätta fick mig att omgående börja planera min nästa resa.

Här hade jag ägnat flera decenniers möda på att utforska avlägsna delar av världen i form av djungler, öknar och isvidder. Och så finns en så märklig skapelse i mitt eget hemland! Detta att sitta så här i Nya Guineas tropiska klimat och tänka på hemlandet rörde mig djupt, och planerna växte till ett beslut om snar hemresa. Snart skulle ju också huvudjägarna börja årets fjärde jaktsäsong, den intensivaste, och jag hade helt enkelt fått nog av värmen. Dessutom hade jag inte träffat min bokförläggare på över åtta månader och kände att det var dags att plantera nästa bestseller.

I den snöiga nord har vi ett landskap, som genom sitt blotta namn torde stämma till eftertanke. Här, mitt under den skandinaviska bergsformationen med dess glaciärbildningar ligger det fagra Värmland. Som ett ovanligt lyckat verklighetsexperiment iscensatt av den kung Karl som gett länshuvudstaden dess namn förenas här av tradition ett folk väl skickade i såväl det ena som det andra.

Här har utvecklats tre kulturer sida vid sida, var och en med sitt omistliga bidrag till det som i dag kallas Värmlandskultur. Dr Wolfgang hade under sitt forskningsarbete med de europeiska utkantskulturerna träffat på en hel del intressant material om de skandinaviska särdragen.

Just här i detta svenska landskap, menade han, fanns kvintessensen av lyckade lösningar.

Under europeisk medeltid fanns fortfarande enorma outnyttjade resurser i den värmländska marken. Som kommunikationsleder hade de värmländska vattenvägarna varit intensivt utnyttjade ända sedan forntid och vikingatid. Som gränstrakt mot eller snarare till Norge var Värmland ett rikt handelsområde med många marknader sedan urminnes tider. Skogarnas rikedom i form av vilt och timmer bidrog till utvecklingen av det som skulle bli en så lyckad kombination av de tre kulturerna.

I de långsträckta dalarna och ner mot landets största insjö ett bördigt jordbruk med en bofast trofast bondebefolkning och en livlig handel utmed vattenvägarna, i de rika malmbergen en expansiv brukskultur med utveckling och uppfinningar som bidrag och längst upp i norr en vildmarkens finnbygd där nybyggaranda och nya språkmelodier tillkom. I det vallonrika bergslagen fanns redan ett drag av det galliska och mot Norge och västkusten ett perspektiv mot det atlantiska.

Denna rikhaltiga mångfald hade under den senare delen av det förra seklet nått sin kulturella blomning genom en explosion av kreativitet inom konst, musik och litteratur.

En process som enligt dr.Wolfgang just nu var i färd med att upprepas. Han hade genom sin specialitet musikforskningen fått fram synnerligen intressanta indikationer på att en helt ny typ av musik var på väg att utvecklas i Värmland.

Mitt i regionen hade nämligen ett försvunnet fyrtorn, det tidigare nämnda Brobytornet, återuppstått. Ett i sig intressant men knappast revolutionerande faktum. Men nu hade det börjat hända saker i detta torn som tydde på något mera, och detta just inom musikens område.

Jag tvekade innan jag preciserade min fråga till en stilla undran över kombinationen fyrtorn - musik. Döm om min förvåning när han berättade att det dessutom handlade om en ny typ av utkikstorn, i det här fallet placerat på botten av en gigantisk grop med rikliga fornlämningar.

Tre dagar senare anträdde jag färden tillbaks till Sverige och Värmland fast besluten att uppsöka det märkliga Broby.

Nästa kapitel

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   
©Tage Åsén 2005 All rights reserved   Contact INFO