människoson må avbildas och självfallet även människodotter.

 

Kan Jesus ligga i en skyttegrav eller icke?

Denna ytterst intressanta fråga är oppe i debatt för närvarande (sommaren 1915 e.K.). Det är inte två tungomålstalare i det mörkaste Småland som diskutera därom utan tvenne akademiskt bildade män, en docent vid Uppsala universitet och en lektor i Visby. Alltså två personer, som genom långvariga studier fått tillfälle att skumma gräddan av tidens bildning, fått bestiga den moderna kulturens toppunkter. Dessa två herrar, båda i sin mannaålders mognad, flyga ihop om frågan: »Kan Jesus ligga i en skyttegrav eller icke?»
I sanningens intresse bör tilläggas att bägge två äro troende, vilket ju betydligt förklarar saken.
Docenten håller före att det är hädelse att vilja kommendera ut Jesus i en skyttegrav, medan däremot lektorn förmenar att Jesus skulle utmärkt trivas därstädes, dock naturligtvis endast i det fallet att skyttegraven vore tysk. Om Jesus vill strida på ost- eller västfronten, upplyser dock inte den skarpsinnige lektorn.
Lektorn kommer naturligtvis att avgå med segern, fast docenten är heller inte så intelligent.
Ur kristen synpunkt är det naturligtvis ytterst viktigt att veta hur Jesus i ett tvivelaktigt fall skulle ställa sig. Det gäller ju att följa honom troget i spåren.
Sedan Jesus nu blivit mönstrad och mobiliserad till soldat borde det inte vara ur vägen att gå vidare i frågorna. Varför inte helt resolut kasta fram till debatt av lärda, akademiskt bildade män, exempelvis följande frågor:
»Kan Jesus vara grundläggare och hur många Tunnans konjak rår han med på en förmiddag?»
»Kan Jesus bada vid Hesselby utan att taga skada till sin själ?»
»Kan Jesus anses nog förtroendeingivande att bo på Vaxholms fästnings område, trots att han icke är svensk medborgare?»
»Skulle Jesus nöja sig med 40 öre i timman som möbeisnickare?»
O.s.v. O.s.v.
Här är ett rikt fält för fruktbärande diskussioner. Gnugga geniknölarna, herrar professorer, docenter och lektorer! Ni böra väl visa att er dyrbara och gedigna uppfostran kan vara till någon verklig nytta för land och folk.
Skarpögat

Så här såg det ut 1915 i sveriges olydigaste skämttidning NAGGEN med
sina kreativa eldsjälar skarpögat Erik Lindorm och tecknarna Eigil Schwab och Ivar Starkenberg. Krigsåren gav naturligtvis gott om anledningar till kritisk granskning av vårt samhälles värderingar. Kyrkan var pinsamt tyst ända fram till Nathan Söderblom, som
väl blev den som införde samvetet i Statskyrkan.

På detta viset må vi ständigt diskutera och samtala om hur vi tolkar
våra religiösa föreställningar och bilder utan alltför stor tilltro till de sittriktigt självgoda.
Observera dessutom definitionen av termen fobi.