1975 skulle jag ha min tredje utställning i Stockholm.

Inför denna skulle jag trycka en katalog.
På den tiden drev jag själv galleri TIMMERMANNEN i Uppsala i lokaler
jag hyrde av en 90-åring med alla själsliga förmögenheter inte bara i behåll utan fortfarande i växande. Jag ska berätta mer om detta sen.
Hur som helst följde han intresserat alla utställningar med stor nyfikenhet,
hade en god insikt om samtidens kultur och tog alltid med glädje del av mina konstnärliga aktiviteter, som nu detta med att trycka en katalog .

Sent en natt i närheten av vargtimmen sitter jag och filar på alternativa katalogtexter när det plötsligt bultar på dörren till min ateljé.
Som en scen i en Fellinifilm Står den gamle Johan där. Klädd i klassisk rökrock och tofflor. Han bär på en gammal bok med tummen som bokmärke. Ett steg bakom honom hans två döttrar (hemmaboende damer i översta medelåldern) i nattsärkar och med stearinljus som två andaktsfulla tärnor. Hans stämma är som alltid rejält prästerlig, stark och tydlig. Han använder ofta gamla uttryck i vardagsspråket på ett sätt som inspirerar till efterföljd. "Tjänlig" är ett av hans favoritord.

-Vi satt och pratade om din utställning säger han utan att ödsla en stavelse på kommentarer om tidpunkten eller några andra hälsningsfraser. Klockan tre på natten är ofta normal arbetstid för mig och det vet han. Det lyser i ögonen på hemmadöttrarna.
-Jag tänkte om inte det här skulle vara en tjänlig text
till katalogen. Det stämmer liksom IN på dig och din konst ...
Scenen efteråt, när han med sonor stämma läser upp citatet, mest ur minnet och mindre i stearinljusskenet, är mer än minnesvärd.
Tack, Johan!

Så klart att citatet kom på första sidan i katalogen:

"Jag frågade: Skall jag numera lyssna på någonting i världen? Skall jag nånsin läsa, tala eller skriva mer?

Det svarades: lyssna,tala och skriv!
Ihågkom blott att stå på intet, och att stödja dig vid intet. Då skall intet röra dig, och du själv skall äga intet; men du skall få makt med allt.
Du skall ej få makt att äga det, ty du skall intet besitta och på intet stå. Men du skall få den bästa av all makt, som är att leka.”

Konsten vaknade då ny inom mig, och i vit fägring såg jag den täcka. Dött hade nu döden, och endast livet levde för mig.
Jag hörde åskan stiga på molnen, och det förskräckta himlavalvet bredde sina vingar över jorden. Men jag log och sade: Ljungelden är vacker.

Regnet forsade i störtskurar över landet -jag blev icke våt. Stormar ilade genom skog och äng, djuren flydde, och människorna fröso i märg och ben.
Min hand var varm, och jag målade.

Blommor såg jag knoppas, blommor såg jag vissna. Jag målade.

Men jag fortfor att vara den jag är och varit: Intet.

Jag målar blott."

Almqvist:Skaldens natt