Brobytornets Kulturuniversitet - mer än en skylt    
 


KULTURUNIVERSITETET
TAR MAN SIG INTE VIDARE GENOM FÖRDEFINIERADE
TJUGOPOÄNGSKURSER
PER TERMIN.
HÄR AVANCERAR MAN
PÅ EGEN HAND OCH I EGEN TAKT. MAN LÄR MER ÄN MAN TROR
MEN ÄVEN TRON HAR
SIN FUNKTION.
DET GÄLLER ATT TA
HAND OM DET MAN REDAN KAN.
TYST KUNSKAP, T.EX.



LADY DIE

Om den imaginära verklighetens betydelse.

Det börjar med en kändisperson som bland sina största meriter har den uppmärksamhet hennes vardagsbestyr fått. Drömmen som blev verklighet. From virtual to physical.
Född rik och förnäm och granne med drottning och prinsar men ändå…

Så länge hon var prinsessa och medlem av the Royal Family var hon som en av de andra prinsessorna vi fått läsa om i sagorna. Som Fergie eller Caroline av Monaco eller någon av de andra skidorts- och segelbåtskändisarna.

Hon hade däremot inte riktigt samma status som Carolines mamma Grace,
Jackie Kennedy eller varför inte allas vår Marilyn Monroe.
Dessa världskändisar hade ju dels avlidit under tragiska omständigheter,
dessutom var ju alla VI förtrogna med alla detaljer ur tragiken såväl som deras
förevigade prestationer på filmduken.
Deras story var ju ju också avslutad i praktisk bemärkelse även om vi säkert än en tid kommer att förses med nya böcker och dramadokumentärer om deras liv.

Men så en dag är tiden mogen. Lady Di skiljer sig. Stöts ut. Får inte vara med längre.
Viker ut alla detaljer ur sitt kungliga äktenskap. Gråter och rodnar inför miljontals TV-tittare och mängder av deltagande men glada journalister.
Visar samtidigt vilken fin människa hon är genom att berätta om sin sympati för världens barn och att hon inte tycker om landminor. Värderingar som väl delas av de allra flesta. Lätt identifiering möjlig.

Den pefekta timingen. Reser till USA där man ju inte är så bortskämd med riktiga prinsessor så hon blir mottagen som en drottning. Gör Världsturné.
Sydamerika, Australien. Fotografernas Älskling.
Alla intresserade får reda på allt. Alla känner till mer om Lady Di än om de flesta av sina grannar, arbetskamrater och släktingar. "Jag vet inte om syrran har en älskare men jag vet vad Dianas heter..."

Så där rullar det på. Ända in i Dödens Tunnel. Bara det... att det sker inne i en tunnel. Och alla andra märkliga skandaldetaljer åt alla håll. Hugaligen!

Så här långt in i berättelsen kan man ju avfärda det hela som rojalistiskt veckotidningstrams eller sagor för the New Age. Visst är det så.

Men när den engelska allmänhetens behov av att blomsterhedra sin bortgångna prinsessa driver upp blompriserna med 20% i resten av Europa...

När alla TV-kanaler slåss om att få direktsända begravningen med alla tillbehör inför miljardpublik och i flera timmar med olika uppföljningar, dokumentärer och soffanalyser...

När prinsessans minnesfond på en gång blir världens mest snabbväxande...

När hennes kamp mot landminor kopplas ihop med Nobels Fredspris och till och med Jeltsin går med på förbud mot landminor...

När Elton Johns återanvända låt "Candle in the Wind", omskriven för att hylla Diana, på några veckor blir världshistoriens mest sålda singel och därmed passerar Bing Crosbys "White Christmas" som ändå har haft ett antal år på sig att nå demnna position...
Då handlar det inte längre bara om myter, skvaller och kändisjournalistik.

Marx skulle ha pratat om övergången från en kvantitativ till en kvalitativ förändring.
Vi kan ju avläsa det i BNP eller vad vi vill.
Själv använder jag begreppet REAKTIVITET.

JUST som jag skall till att lägga ut den här texten dyker muhammedbilderna upp
i vår verklighet. Virtual arts in reality.

 

 

 

 

   

Tillbaks -- Back

       
©Tage Åsén 2006 All rights reserved   Contact INFO