OM TÅRTBITSTEORIER OCH ANDLIGA ARV. VIKTIGA ORD I EN FÖRFLACKNINGSEPOK AV STORA MÅTT.
Skrivet 1 maj 2003 av Tage Åsén
Människan har en viss känsla för sjutalet. I vissa kulturer, som den bibliska, är ju sjutalet heligt. Sju dagar för alltings skapelse, sju dödssynder och sjuarmade ljusstakar, Sjunde inseglet och sju feta år och sju magra.

Den sjunde ängeln stöter i sin basun och man tjänar i sju år för Rachel. Men när det gäller att förlåta säger Jesus att sju gånger inte är nog, han föreslår sjuttio gånger sju och lägger därtill.

Sen händer det något nytt. Allt börjar om igen. Och vetenskapen lär oss att människokroppens celler förnyas i sjuårscykler. Har själen motsvarande halverings-, förnyelse- eller omvandlingstid? Tar det sju år att ändra uppfattning? Är det därför fenomenet sjuårskris blev så etablerat?

Folk har lätt för att ta till sig uttryck med hög verklighetskänsla. Påfallande många vetenskapliga teorier, metoder och undersökningar visar en konstruktion uppbyggd kring siffran sju. Detta gäller särskilt områden som berör det mänskliga själslivet. Inom såväl pedagogik som psykologi , i tester och sifoundersökningar används sjugradiga skalor och teorier på ett ganska märkligt, ja nästan självklart sätt. Här vore det väl på sin plats att ge en massa exempel och referenser att pryda sina påståenden med. Men jag väntar med att presentera litteraturen och länkarna.

Apropå Länkarna, så valde ju denna frivilligorganisation för dem, som tröttnat på Kung Alkohol, att formulera sitt program som ”De Sju Punkterna”. Jag väljer att trots allt nämna detta för att betona en viktig sak. Självklarheten. Som du själv blivit hjälpt skall du hjälpa andra lyder deras enkla, självklara motto. En sorts koncentrat av kristen praktik. Sprunget ur djup mänsklig själsnöd och dyrköpta erfarenheter. Problemet är svårt: Alkoholismen. Verkligheten är den egna, viljan till förändring är stor. När man så skall organisera sig väljer man de sju punkterna som en stabil bas för ett bräckligt kollektiv. Inte som inom politiken där man kan ha hur många punkter som helst i partiprogrammen. Man behöver inte bry sig, det är bara att låtsas som det regnar medan man fixar fallskärmarna åt varann. Den politiska konstruktionen medger en otrogen tolkning av verkligheten och människornas behov. Självklarheten saknas. Vi vet att vi bara låtsas tro på lärorna, som dessutom blir allt mer uttunnade.
När nykterhetsrörelsen växte sig stark i slutet av förrförra seklet fanns självklarheten. Tillräckligt många led tillräckligt svårt av den tidens omåttliga supande. Betalning i brännvin är ingen bra belöning. Arbetarrörelsen samma sak. Folkbildningen likaså. Frikyrkan. Rösträttsfrågan. Kvinnans emancipation. Fredsrörelsen. Självklara, tillkämpade rättigheter för ett folkflertal. Just nu är klockan 5 på morgonen den första maj 2003. En torsdag.

Vår statsminister är måhända inte längre varken socialist eller god demokrat.
Han sänkte ju taket och spädde på penningdyrkandet.
Nu kan man börja förstå varför marknadsvarianten av folkhemsbygge aldrig kan fungera. Det hade varit billigare att satsa på sådant som inte förstört det mesta av det som kanske skall kallas vårt svenska arv.

Detta arv består till främsta delen av forna generationers slit och strävan. Vi kan gå långt bak i tiden med exemplifieringen, från våra egna föräldrar tillbaks till Axel Oxenstierna. Eller Birger Jarl eller någon annan galjonsfigur som får symbolisera den epoken. Det är inte så himla länge sen man upptäckte Amerika. Axel Oxenstierna var en hejare till statsorganisatör. En mästare att balansera skatteprinciper. Det är dyrt att kriga. Svenskarna var Europamästare i allting. Kommunikation t.ex. Post och inrikes tidningar var världens äldsta tidning tills man lät räknenissarna lägga ner den för några år sedan. Vårt kungliga postverk, det var grejor, det. Redan på sextonhundratalet.
SJ- hela svenska folkets järnväg. Där var man på rätt spår. Ett avlångt land med mycken glesbygd. En sammanhängande struktur utan speciella krav på lönsamhet, en livskvalitet utan marknadskrav. I dag bara skräp där marknaden har roffat åt sig vad som finns att ta. En verksamhet som nu måste finansieras via folkets gemensamma sprit- och spelmissbruk.
En gång fanns det något som kallades omutlighet.

Man har byggt en samhällsstruktur där det inte finns pengar till självklart goda saker men där det anses vara rätt att Svenska Spel lägger hundratals miljoner kronor om året bara på att få folk att spela ännu mer. Samma dubbelmoral där som i den s.k. lättölsreklamen.

Domänverket. Ägde hur mycken fin gammal skog som helst. Vårt gemensamma arv. Såldes kortsiktigt ut till oseriösa köpare som högg ner skogen och stack. Trots att dom hade lovat att bosätta sig i skogsbygden.
Vattenkraften. Gav oss alla billig el. Ända tills man släppte in marknaden i ledningen.

Och i 500 år har den svenska malmen legat som just malm. Och gett oss gemensamt ökande välstånd. Metall kanske fortfarande är ett av de starkare fackförbunden. Om man nu bortser från följderna av deras gravt misslyckade aktiespekulationer. Dom är väl trots allt i Gott sällskap med Svenska Kyrkan som ju staten skilde sig ifrån nyligen. Lkab går ju bra.

Aktiebubblan ska vi kanske tala tyst om eftersom vi fortfarande lever inneslutna i den.Det var ju lite synd att dom brände så mycket pensionspengar kan man tycka.

Samhällets organisation var i alla fall bättre förr. Och produktkvaliten. Pappas kostym (han hade bara en) var sliten men rejält sydd. Alla som hittat en riktigt gammal cykel i någon lada vet vad jag pratar om. Materialkänsla och yrkesstolthet var viktigare än marknadsanpassning och skapar dessutom bättre uppfinningar . Och friskare arbetskraft.
Om man skall tro dom som var inblandade när det begav sig så var bankerna inte mogna för avregleringen 1986. Vi eller rättare sagt dom släppte marknaden med pengar fri. Spriten släppte man fri redan 1956. Eller var det –54? 1 oktober var det i alla fall.

Vi fick några feta år i slutet av åttiotalet men blev dom sju? Jo det var nog så. Redan 1981 kunde vem som helst gå in på vilken bank som helst och låna tämligen bra med pengar. Räntan låg naturligtvis ganska högt och farten blev ju som bekant för hög och slutade i bankkraschen som blev så oerhört kostsam. Marknadens makt blev för stor. När socialdemokraterna släppte in dalmatinerna i sportbilen förlorade partiet sin själ vilket borde vara förödande för politiska partier.
Marknaden kräver inte bara sitt pris, den vill ha människooffer. Cynismen är total.

Det är faktiskt sant att ett välkänt mejeri tänker blanda sprit i chokladmjölken. De blå lättölscynikerna motiverar denna absurda handling med att den bara ska säljas på systemet. Ska vi slå vad ?

Vem tror ens på systemets monopol inom EU om sju år?
Det är faktiskt sant att det skett en kraftig ökning av alkoholrelaterade skrumplevrar på sista tiden. Jag kan tänka vissa samband. Typ Happy Hour. Typ vinkultur. Typ Ölreklam på TV. Typ aktivt kol och hembryggt snabbvin. Men att blanda brännvin i mjölken lätt maskerad av fyllig choklad är ju skitbra för dom som vill ha en barnfylla. Helt eunaturligt.
Kan man få ner medellivslängden i nivå med pensionsåldern skulle ju samhället kunna spara gigantiska belopp som man kunde placera i aktier så att dom steg igen och då räddar man ju sina gamla felinvesteringar så att dom blir rättinvesteringar. Och då ökar ju värdet på pensionsfonderna i all oändlighet och då kan ju svenska spel få en egen TV-kanal eller varför inte hela mediaträsket.

NÄR JAG TOG KÖRKORT fick jag lära mig att att alltid tänka BACKSPEGEL-SIDOSPEGEL-TECKEN
så fort jag satte mig bakom en ratt. Syftet är så klart att det skall hamna i ryggmärgen. Sen sitter det ju i.

Först av allt en titt i backspegeln. Det är lätt att vara efterklok heter det ju. Alltså kan ingen skylla ifrån sig med att det skulle vara svårt. Med andra ord är det inte orimligt att be någon tänka på backspegeln. För en medborgare i ett fritt land borde det vara någon sorts självklarhet att hålla kollen bakåt. Med andra ord: försök att behålla tidsperspektivet. Det är din skyldighet som människa att vara efterklok. När man sitter med facit i hand är det skamligt att inte veta.

Självklart kan inte alla ana faran i förväg. Dum går först.Men efteråt, när stormen lagt sig. Vad var det som hände? Dum går först.

Tillbaka -- Back

GILLAR DU TUFFA TAG?

FÖRSTA VÄRLDSKRIGET t.ex.